Jag hade inga tankar på att läsa på universitetet eller gå med i en nation. Jag ramlade in på min första reccegasque av misstag som gäst och ramlade ut, för att som jag trodde, aldrig komma tillbaka.

Två år senare stod jag där med en bortlagd konstnärsdröm och bestämde mig för att det var dags att börja på  universitetet. Född i Uppsala var det svårt att välja nation, men med de östgötska rötterna visste jag vart det lutade.
 Jag ställde mig därför på cykeln för att åka ner och skriva in mig på Östgöta Nation. Vid backen nedifrån Universitetshuset mot Drottninggatan bestämde jag mig för jag glidåka på ena pedalen, cool som man försöker vara. Efter att ha kommit upp i fart, och lägligt upptäckt att jag inte hade en handbroms eller en fotbroms som fungerade slängde jag mig av vid Jurdicum, juristernas högborg och ramlade ihop i en sorglig hög. Det är vid sådana ögonblick när man ligger slagen med cykeln över sig och en snygg utbytesstudent som frågar hur det gick, som man frågar sig, är det här ett tecken? Är det nu jag vänder om?
 

Men icke, jag ramlade in på ÖG, blodig och förbannad, skrev in mig och i den totala förvirringen blev jag klubbverkare. Kräftskivan blev den första tillställning jag arbetade på, och efter det gick vi till Snerikes (Södermanland-Närkes Nation) där de spelade Håkan Hellströms Ramlar, och jag ramlade ut så vitt jag vet.
Sensmoralen är kanske att vi ramlar genom livet, på folk, utan anledning. Sedan ramlar vi ut igen och vidare . Universitetet är en omtumlande upplevelse, och nationslivet likaså. Jag ångrar aldrig att jag tog mig till nationen, även om jag hoppas den där utbytesstudenten inte var min själsfrände med en stor herrgård i Skottland.

För dig som recentior kommer du uppleva att allt är nytt, skrämmande och annorlunda. Ta mitt ord, vi har alla känt så. Jag är nu Östgöta Nations förste kurator och jag berättar min historia för att visa livets nyckfullhet och möjligheter, och försvara mig själv likt andra erfarna studenter,  att jag föddes inte här inne, tillfälligheter tog mig hit.
 

Mitt ansvar som förste kurator är att förvalta huset och nationens medlemmar.  Nationen finns endast för dig och dina möjligheter. Vi erbjuder fika, studieplatser, fest, körverksamhet, dans, kultur och viktigast allt allt, stöd och hjälp. Här på nationen har du möjligheten att starta den där föreningen för att tillverka kottfigurer som du ville eller anordna Monopol-kvällar, valmöjligheterna är oändliga.  I vårt bibliotek har du möjligheten att ta del av våra böcker och har du haft den måndagen vi alla hatar då man sätter på Bob Geldof på högsta volym och tar fram näsdukarna, ja  då är du alltid  välkommen hit för att koppla av i huset.
Nationen är, jag säger det igen, till för dig. Den nyklassicistiska byggnaden på Trädgårdgatan är här för dig och varje rum är vårt tillsammans. Det kanske låter töntigt, men det är sant.

Vi som arbetar här gör det frivilligt, och alla våra ämbetsmän avsätter sin tid för de tycker det är roligt. Om du vill bli en av dem har du alla möjligheter. Vi fyra kuratorer har valt att ta en studiepaus för att arbeta heltid för nationen. Vi jobbar här för att göra nationen till det bästa möjliga, och om du har frågor , känner dig förvirrad eller bara har hemlängtan och vill prata med någon finns jag och recceförmänen här för att hjälpa dig.

Vilken nation och utbildning du än väljer hoppas jag du får den bästa möjliga tiden i Uppsala. Studietiden är värd att ta tillvara hur du än väljer att göra det.
 Kom ihåg du ramlar aldrig hit igen.

Christina Andersson
Förste kurator 2012