Nationen

• Historia ( 0 Artiklar )
  

  DEN 8:E NOVEMBER 1646 samlades en skara studenter, alla från Östergötland, till ett konstituerande landskap för att skriva de första stadgarna för Östgöta Nation. En eller flera östgötska studentföreningar hade funnits tidigare, men dessa hade varit godtyckligt organiserade och mycket pennalistiska till sin natur. Införandet av stadgarna år 1646 är det vi idag räknar som nationens grundande. Stadgarna finns fortfarande bevarade i universitetsbiblioteket Carolina Redivivas arkiv.

   

  Nationerna var inte alltid välsedda av universitetet då sådana samanslutningar ofta främjade superi och pennalism bland studenterna samt ofta aktivt motsade de av universitetet framlagda lärdomarna. Vid 1600-talets mitt blomstrade dock studentnationerna, trots att universitetet förnyade sitt nationsförbud år 1655.   

   

  År 1663 insåg universitetsledningen att nationerna var här för att stanna och i syfte att begränsa deras skadeverkningar försågs varje nation med en Inspektor, vilken skulle värna goda seder samt skydda Uppsalas borgerskap från studenternas upptåg. Dessa Inspektorer var i regel professorer med rötter i nationens hemlandskap, i vårt fall Östergötland. År 1667 beslöt universitetsledningen att alla studenter måste tillhöra en av nationerna. Denna nyordning gav universitetsledningen bättre kontroll över studenterna då ingen nation var större än vad dess Inspektor kunde överblicka. Nationerna tillhandahöll dessutom sjukvård, fattigvård och fria begravningar för sina medlemmar, tjänster vilka universitetet värdesatte.

  Östgötarna hade under 1600-talet och 1700-talet inget eget hus men från och med år 1737 en hyrd Nationssal. Denna var inte ämnad för sammankomster utan som förråd för nationens bibliotek och konst samt under sommaren även för studenternas kvarlämnade tillhörigheter. Möten och aktiviteter hölls istället i tillfällig hyrda lokaler, hemma hos inspektorn eller på någon av stadens krogar. År 1816 beslöt sig nationen för att skaffa ett eget hus.

  Då det visade sig bli alldeles för dyrt att bygga ett nationshus så arrenderade man istället Carl von Linnés gamla orangeri, vilket än idag går att besöka på Svartbäcksgatan. Efter stora ombyggnationer kunde slutligen Östgöta, som första studentnation, hålla landskap i ett (nästan) eget hus, den 12 november 1817.

  Barrummet modell äldre.

  Då det gamla orangeriet visade sig ha en vattensjuk tomt blev nationens möbler och böcker fuktskadade och därför beslöt man sig 1834 för att samla till en byggnadsfond. År 1881 ritade Carl August Kihlberg det nuvarande nationshuset vilket år 1885 invigdes under storståtliga former utav kung Oscar II, hertig av Östergötland och nationens främste hedersledamot, vilken understött byggnadsprojektet genom generösa donationer. Ända sedan invigningen har det gått rykten om att Kihlberg kopierat Johan Erik Söderlunds ursprungliga ritning till Gästrike-Hälsinge nationshus. De finns dock, enligt de ledande auktoriteterna på området, inga belägg för att så var fallet. Den slående likheten mellan de båda arkitekternas alster anses istället komma sig av att de haft samma inspirationskällor i den italienska renässansen. Det kan dock anses klarlagt att Kihlberg hämtade såväl inspiration som dekorationsmönster från det av Herman Holmgren ritade universitetshuset, ett bygge vilket Kihlberg hjälpt till att genomföra.

   

  Nationshuset har under sin existens genomgått tre större ombyggnationer, 1928, 1946 och 1966, och därtill ett närmast oräkneligt antal mindre förändringar och renoveringar. Genom dessa har husets många rum ändrat såväl form som funktion, under de 125 år som gått. Mycket av sitt nuvarande utseende gavs byggnaden i och med den stegvist utförda jubileumsrenovering som genomfördes mellan 1993-1996, då man genom i huvudsak enkla åtgärder sökte återge nationen dess forna glans. I flera av nationens rum finns skyltar vilka beskriver just det utrymmets utveckling och användningsområden, samt biografiska beskrivningar av de porträtt och andra antikviteter vilka finns utställda.

   

  Det är viktigt att inse att dagens ganska pub- och klubbcentrerade nationsverksamhet är ett relativt nytt påfund, vilket gjorde sitt intåg under 60- och 70-talet för att lösa nationens ekonomiska svårigheter. 1800-tals nationerna påminde mer om gammaldags herrklubbar, och vid uppförandet utgjorde biblioteket och läsrummen vitala delar av nationshuset. Byggnaden och dess omgivande trädgård hölls i skick av en fast personalstyrka bestående av vaktmästare, städerska och flera trädgårdsmästare, en ordning vilken under 1900-talet sakta urholkats av höjda löneanspråk och sociala avgifter.

   

  Bland Östgöta nations tidigare medlemmar återfinns kända personligheter som kemisten Jacob Berzelius (1779-1848), Sveriges förste demokratiskt valde stadsminister Louis De Geer (1818-1896) och karikatyr tecknaren och konstnären Albert Engström (1869-1940). Den idag mest kände och omtalade av nationens söner är dock Tage Danielsson (1928-1985), vilken här lärde känna flera av sina senare medarbetare samt skapa sig ett rykte som en av nationsvärldens främsta festfixare och spexförfattare. År 1990 inredde nationen en källarbar, uppkallad efter Tage Danielsson och i dag utgör ”Tages” nationens huvudsakliga pubverksamhet.

   

  Utan sin historia vore nationväsendet ett tomt skal, men utan den nutida verksamheten vore nationerna meningslösa fossil. Det är därför viktigt att vi efter bästa förmåga bevarar vårt historiska arv, för framtida genrationers skull, samt söker förstå vad det har att säga oss, för vår egen skull.

   

   

                 Text: Claes Borgström, med inspiration från Christian Anderssons originaltext

  Läs mer om ÖG på Wikipedia

• Nationshuset ( 3 Artiklar )
  

  Expeditionen, Stora Salen, biblioteket...

• Stadgar etc. ( 2 Artiklar )