Östgöta Nations Minneslandskap stiftades 1924. Då och långt fram i tiden bestod landskapet av en begränsad skara med rötter i ett litet antal läroverk i Östergötland. Minneslandskapet omfattar nu (före ML 1999) dem som inskrivits före 1979, bortåt 5 000 medlemmar, bosatta över hela Sverige, i Europa och ute i världen, inte som förut företrädesvis i Östergötland och Mellansverige. I senare generationer finns åtskilliga som saknar varje anknytning till Östergötland, bostadsbandet är ju upphävt. Man kan var född i Värmland, ha tagit studenten i Falun, varit inskriven en termin på Östgöta Nation och sedan gått över till Smålands för att efter ett år lämna Uppsala och efter att ha avslutat studierna vid ekonomihögskolan i Skövde och ha jobbat ett par år i Malmö och fått plats på ett amerikanskt företag i Berlin. Det är inte att begära att man då efter tjugo år ska ha något speciellt förhållande till Östgöta Nation, Minneslandskapet eller Östergötland med angränsande delar av Linköpings stift och Närke.

Minneslandskapet i dess traditionella form påverkas givetvis av detta. Det blir allt svårare att föra matrikel över landskapets medlemmar och därmed ordna heltäckande kallelseförfarande som dessutom blir allt mer kostnadskrävande. E-post och annat kan på sikt ändra kostnadsfaktorn men knappast matrikelfaktorn. Landskapet skall födas på nytt vart femte år och det lägger en tung arbetsbörda på ett litet antal personer med oklara uppgifter och mandat. Minneslandskapet har ingen egen ekonomi och är för sitt fortbestånd beroende av gynnsamma tillfälligheter. Att kallelser kunde gå ut till Minneslandskapet 1994 berodde på att posten slarvat 1989 och därför åtog sig att distribuera de runt 4 000 breven kostnadsfritt. Att Minneslandskapet kunde samlas 1999 berodde bl.a på ett generöst testamente från givare utan känd anknytning till Östergötland eller nationen.

Sedan Minneslandskapet grundades har det åtagit sig uppgifter som innefattar juridiskt och ekonomiskt ansvar på en allt högre nivå (ledarmöter i Östgötagårdens styrelse). En juridiskt definierad status har visat sig nödvändig även i andra sammanhang tex. testamenten.

Frånvaron av stadgar och en permanent styrelsefunktion, femårsperioderna för landskap, tjugoårsgränsen för medlemskap, bristen på ekonomi, det ökade antalet medlemmar och den allt större andelen på förhand ointresserade medlemmar mm. hade gjort det nödvändigt att se över Minneslandskapets former. Andra nationer i Uppsala har landsmannaföreningar som alla har ungefär samma struktur och det var i den riktningen man borde gå.

Den dåvarande ämbetsmannagruppen* föreslog därför minneslandskapet att det vid sin stämma den 8 maj 1999 skulle konstituera sig som en förening och anta bifogade stadgar. Föreningen övertog då också Minneslandskapets tidigare funktioner och förpliktelser. Medlem i föreningen kan man bli utan att någon tjugoårsregel gäller. Föreningens ekonomi baseras på medlemsavgifter. Styrelse utser för varje år av föreningens årsmöte. För att bevara minneslandskapstraditionen ingår det i föreningens uppgifter att vart femte år anordna ett ”Minneslandskap” på sedvanligt vis samt att förvalta övriga traditioner (ex. ansvar för matrikel, nationsgrav, Acta Ostrogothica). Former för verksamheten i övrigt får föreningen arbeta fram efter hand.

Vi uppfattar detta som nödvändigt för att den grundläggande tanken bakom Minneslandskapet skall kunna bestå och vi har försökt göra en lämplig avvägning mellan påkallad förändring och angelägen tradition.

*Stadgeförslaget har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av Minneslandskapets förste kurator Christer Ã…sberg, dess tidigare andre kurator Bengt Lambe, nationens jurist Christer Söderberg och som adjungerad nationens förste kurator emeritus Per Söderberg och har även diskuterats av organisationskommittén för ML XVI i dess helhet.